Pinkish

Jag är orolig. Orange katten är sjuk. Eller det verkar så iaf. :/ Hon har inte ätit på flera dagar, utan bara kräkts. Hon börjar nästan se utmärglad ut. Ögonen börjar sjunka in och hon ser bara allmänt ynklig ut...
Allt hon gör är att komma fram och dricka vatten lite nu och då, sen går hon och gömmer sig någonstans. Håller sig undan. Blir hon inte bättre snart får vi lov att ta henne till veterinären :/

Det slog mig för ett tag sen. När Missan var borta. Eller inte borta. Men mamma sa att hon inte sett henne. Hon hade inte kommit och ätit på kvällen och hon kom inte ut i köket på morgonen heller. Mamma visste att balkongdörren varit öppen, så hon sa det till mig och bror att hon kanske ramlat ut. Eller, så berättade hon, att när katter inte mår bra så springer de inte runt och gnäller, utan de håller sig undan, kryper in i någon vrå och dör. :O
Jag stör mig ofta på katterna. De hårar ner överallt (jag har inte ett enda klädesplagg som det inte är katthår på). De är asjobbiga när de löper, och oftast mest bara allmänt irriterande. I början, när de var små (och också jag var liten) så var det ju jätteroligt. De var så gulliga, söta och bara helt underbara. Jag lekte konstant med dem, jag byggde såkallade "katthus" av kartonger, kuddar och filtar där de kunde ligga och sova.
Men sen tröttnade man. Förmodligen någonstans där då tonåren slog in. Puberteten och hela det där köret. Både på mig och på kattena. Många gånger ville man bara att de skulle försvinna.

I vilket fall, när mamma berättade att Missan inte visat sig på ett tag, började man frukta det värsta. Tänk om hon faktiskt ramlat ner från balkongen? De har aldrig varit utomhus våra katter. Så om hon, mot förmodan, skulle ha klarat fallet oskadd, så skulle hon vara i en helt ny värld full av faror. Eller om hon skulle skadat sig vid nedslaget men ändå överlevt. Stackars liten! Vi skulle i så fall troligtvis aldrig hitta henne.
Eller om hon inte hade ramlat ner från balkongen, utan gått undan, kanske krupit in under badkaret, eller in i en garderob eller under soffan, lagt sig där och bara dött.
Vad tomt det skulle kännas utan henne. Hur skulle Norpan reagera (den orange katten) om Missan, hennes syster, inte längre fanns? Hur skulle jag reagera?

Jag insåg plötsligt hur mycket jag tycker om dem. Hur länge de varit med. Vi har haft dem i snart nio år. Det är nästan precis halva mitt liv. Det känns inte så. Inte alls. Än en gång blir man påmind om att liv kan ta slut. Tiden flyger förbi. Och man måste ta hand om, älska, och också visa det, för sina nära och kära, och också för resten av världen.
Jag tänker inte säga att livet är för kort, det är fan det längsta man någonsin kommer att ha (så vitt jag vet). Så det bästa vore väl om man fick ut så mycket som möjligt av det. Inte låta ett år, en dag, en timme eller en sekund gå till spillo. Njuta så mycket det bara går, varje tillfälle man får (eller tar sig). Prioritera och omprioritera. Ta reda på vad man gillar och vad man tycker är viktigt. Ta hand om sig själv och alla andra man bryr sig om.

Ja, låter bra va? Lättare sagt än gjort dock. Men som sagt, det skadar aldrig att försöka :)
Jag vill så gärna må bra, och att allting ska vara bra. Men det kommer aldrig bli bra, eller hur? Inte så bra som man vill ha det. Då skulle livet inte vara nå kul. Man vill ha motgångar, utmaningar. Livet ska vara oförutsägbart. Annars är det inte spännande, knappt värt att levas...

Vilken tur då att man inte kan se in i framtiden, right? Tycker jag iaf. Man får försöka nöja sig med att vara oviss, inte ha den blekaste. Och istället hela tiden göra det bästa av allt. Inse att man inte kan kontrollera varenda liten sak som händer. Trivas i vilken tillvaro man än befinner sig i. Försöka se saker och ting från den ljusa sidan. Aldrig låta någon trycka ner en eller trampa på en. Inte se ner på sig själv, utan tänka att man kan klara vadän man tar sig för.

Värsta predikan det här blev då :P Shit asså.
I vilket fall, vi hittade Missan sen. Mamma hade råkat stänga in henne i gardesoben. :P Hon mådde bra, men var aningen hungrig och kissnödig när hon släpptes ut bara. :)
Nej, nu ska jag göra något annat. Vet inte vad, men inte sitta här iaf.
Hej hopp!