Pinkish

Det blir tydligen ingen kryssning :P Den dagen vi tänkte åka så var det Gay kryssning :P Inte så lockande kanske. Haha.
Kunde ju varit kul.
Men men, jag störs inte så mycket av det. Känns mest skönt. Då slipper jag ta något beslut om jag ska med eller inte.

Blev lite simning idag. Och herregud va folk det var på badhuset :O Aldrig varit med om något liknande. Som en jävla djungel fan... :P
Vi fick lov att simma i tävlingsbassängen, som är mycket kallare :( Men det gick väl bra det också. Snackade lite skit och bestämde oss för att ha en liten filmkväll hemma hos Josse ikväll.
Ska bli kul :) Vi tänkte äta något gott innan också. Så det känns som att det kommer bli en skön, lugn, slapparkväll.

Jag har precis gjort lite fruktsallad som jag sitter och smaskar på :) Nam nam!
Njuter av lovet. Känns ganska bra allting egentligen.

Förutom det här med katten då. Hon har ju knappt ätit någonting på hela förra veckan. Hon börjar bli helt utmärglad. I torsdags så var det ändå okej. Hon drack lite vatten och var uppe och gick lite.
Men så tydligen, i fredags morse, när mamma gav henne vatten, så hade hon spytt upp det tio minuter senare och mamma bestämde sig för att ringa till veterinären. Hon som vi brukar gå till kunde inte. Animalen hade bara akuttider, och eftersom vi inte har någon försäkring på katterna så skulle det kostat flera tusen :/
Mamma fick tag på någon annan veterinär här i Södertälje och åkte dit.
"Det är ju ingen glad katt. Hon ser inte alls frisk ut. Det här ser faktiskt riktigt illa ut." Hade han sagt. Han trodde inte att hon skulle leva många dagar till lät det som. :(

Han tog ett blodprov för att se om det var njurarna det var fel på, men icke. Och han kunde inte förstå vad problemet var. Man skulle behöva göra en större utredning för att ta reda på vad som var fel.
Han gav henne en spruta med antibiotika, men hon reagerade inte ens på att han stack henne, och han trodde inte ens att det skulle hjälpa eller överhuvudtaget göra någon skillnad.
På honom lät det som att hon skulle dö vilken minut som helst.

När mamma kom hem hade hon försökt att ge henne lite vatten, men hon vägrade att dricka. Hon hade gått och gömt sig under badkaret, och mamma trodde att det var hennes sätt att visa att nu var slutet nära.
Men mamma fick ut henne där underifrån.

Man började ändå förbereda sig på att hon kanske snart inte längre skulle finnas här. Jag grät massor, och insåg först då egentligen hur mycket jag verkligen bryr mig och tycker om katterna. Som jag tror att jag skrev för några inlägg sedan; de har ändå varit med under halva mitt liv. Födda dagen efter min tioårsdag. Och de kom hem till oss den 25 juli samma år. Minikatterna. Sötnosarna. Familjemedlemmarna.

Fast det verkar inte som att hon tänker ge upp än. Hon verkar vara på bättringsvägen ändå. Kommer självmant och dricker, och igår fick hon till och med lite mat.
Jag är ändå vaksam. Vill inte riktigt lämna dem ensamma.
Så jag hoppas på att mamma kommer hem strax efter att jag gett mig av till Nykvarn. :)

Måste hoppa in en snabbis i duschen och fräscha till mig lite inför slapparkvällen :)
Hej hopp!