Pinkish

Är det bara jag eller ser framtiden helt plötsligt lite ljusare ut?
Solen har tittat fram lite mer de senaste dagarna. Jag har börjat uppfatta fågelkvitter och jag inbillar mig att våren faktiskt är på väg.
Ni vet när marken börjar torka, asfalten blir ljusgrå istället för mörk och tråkig. Bara det känns som ett vårtecken för mig. Det behövs inga knoppar, gräs eller blommor för att jag ska få förhoppningar om att våren och sommaren är på väg. Nej, vad jag behöver är torr asfalt och lite solsken. Då blir jag glad. Kanske inte helt så glad som man skulle vilja, men ändå gladare än om det är mulet, regnigt, blött och mörkt.

Jag tittar ut genom köksfönstret och ser skuggorna som solen inte lyser på. Jag ser alla träd som visar på att det är vindstilla. Jag ser knappt någon snö på marken och jag ser en klarblå himmel. Det gör mig hoppfull. Det gör mig glad. Och det känns bra :)

Åsa är sugen på ostbågar, av allt... -.-